torsdag 5 februari 2009

Trygghet utan dåligt samvete?

Var på skolpresentation igår, min äldsta dotter skall börja förskoleklass. Sittande i samma matsal som jag själv tillbringade ettan till femman i var en mer känslosam upplevelse än jag hade trott. Där satt vi föräldrar och lyssnade till en presentation som upphöjde en rad kollektivistiska idéer. Vi var ett kollektiv som samfällt kände behov av ett personligt bemötande för våra barn. Vi efterfrågar samma sak, ögon som ser barnen, ändå var allt inriktat på socialpedagogiska tankar, passa tider, fungera i grupp, ta hänsyn, kunna köa, gå på led, allt detta som barn i vanliga familjer lär sig ändå. Målsättningen är på tok för lågt ställd! Personalen gjorde sitt bästa för att visa den lilla gnista som ändå fanns där under alla sparbeting, utbrända kollegor och nykläckta rektorers påbud. Hur kunde de tappa sin stolthet och arbetsglädje? Därför att ingen sett dem! Därför att de blivit behandlade som en grå massa.

Hur skall vi skapa trygghet, arbetsro och kunskapsutveckling utan att offra de arbetssamma eleverna till förmån för de med problem? Klassen är ett kollektiv där man ständigt lägger oerhört mycket mer tid på de som inte vill än på de som vill. Det svårt att göra annorlunda själv. Alla accepterar få VG och MVG men ingen accepterar många underkända. Kunskapens marginalnytteteori, att många har rudimentära kunskaper har ett högre värde för samhället än att en minoritet har djupgående insikter.

Vi kan inte fortsätta på den här linjen, faktum är att den är död, igår var vi och såg liket. När skall fler politiker förstå? Jan Björklund förstår problemet men han har för enkla lösningar, sossarna ser problemet som en valstrategisk fråga, inte som en realitet. Socialdemokraterna förlorade valet inte för att göran Persson är en buffel utan för att alltför många socialdemokrater gått omkring med dåligt samvete för den sorts "trygghet" partiet skapat.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar